Känslor och politik

Insändaren vände sig mot ett debattinlägg av Ulf Bingsgård (M) och Jan Isaksson (M), som hade rubriken ”Debatten måste bygga på fakta”.

Det är en intressant vinkling på politik. För det är klart det är så det är. Inga fakta kan tas in utan att mottagaren silar dem genom sina erfarenheter och sitt sinne. Inga beslut fattas utan känslor. Människor är inga robotar. Bill Clinton agerade inte precis efter fakta i Lewinskyhistorien.

Några exempel: På möten i Region Skåne rörande trafikplanering där jag deltog, kom plötsligt påfallande många frågor om sjöfart. Sjöfartsverkets representant från Norrköping hade en ny käresta som bodde här nere, och han deltog nu gärna i möten i Skåne.

Du ska byta bostad. Du tittar på pris, på antal rum, på utrustningen, men när du slår till är det ändå hemtrevlighet, ljus, utsikt, uteliv eller något som rör ditt hjärta som avgör. Eller tänk på när du ska fatta ett viktigt beslut. Du väger argument och fakta i vågskålarna. Singla sen slant. Blev det krona eller klave? Blev du glad eller ledsen över svaret? ”Känslor styr världen, styr dig och mig/ och världens presidenter.” Så har jag skrivit i dikten Zoologi i boken Lejonet har gått.

Min första upprättade handling som nyanställd en gång på stadsarkitektkontoret i Trelleborg gällde en kustplan. Jag inledde den med några rader om ryttare längs stranden och hästarnas silhuetter i mångatan. Dåvarande kanslichefen tog in mig på rummet för samtal. Det var vackert skrivet, men så skriver man inte i kommunen! Det hade han rätt i, jag ändrade förstås, men utan engagemang och känslor blir inte stadsplaner, budgetar eller strategidokument bra.

Jag har läst att man kan dela in människorna i fyra delar, två fjärdedelar i mitten är de vanliga, de som är både känsla och intellekt, en fjärdedel är extra känsliga, där finns konstnärer och författare, psykiskt sjuka, en fjärdedel är mera hårhudade, där återfinns politiker, de som måste säga ja eller nej, som inte kan väga frågor i all oändlighet och säga å ena sidan och å andra sidan.

Det finns undantag. Vaclav Havel, Tjeckoslovakiens och senare Tjeckiens president är samtidigt dramatiker, Claes Andersson, tidigare minister i Finland ger ut en fin diktsamling varje år, Dominique de Villepin, poet som var Frankrikes utrikes-, inrikes- och premiärminister i början av 2000-talet. Senegals förste president var den internationellt berömda författaren Léopold Senghor.

Det är det äkta, det inlevelsefulla, själva intresset för medmänniskor och samhällsbyggande som ger den bästa politiken. Känslor styr världen, och tur är det, i alla fall om det finns goda fakta i botten!

Madeleine Brandin är arkitekt och författare.