Gästkrönikan

Alla behövs inte alls

Gästkrönikan

Moderaternas nya slogan ”Alla behövs” är en uppenbar omskrivning av Socialdemokraternas ramsa ”Alla ska med” från valet 2006.

Artikeln publicerades 28 oktober 2013.

Tydligen har man efter två mandatperioder vid makten tänkt i liknande banor som sossarna gjorde då, men det är en smula märkligt att kopiera en valstrategi som inte fungerade.

Supervalåret 2014 närmar sig och det är nu partierna börjar testa potentiella valfrågor på allvar. Vinster i välfärden, skatteavdrag, skolan och hanterandet av finanskrisen är några av de saker politikerna vill lyfta upp i media. Viktigaste valfrågan av alla verkar dock bli jobb och arbetslöshet.

Moderaterna kallar sig för det nya arbetarpartiet och har ända sedan maktövertagandet för sju år sedan lyft fram arbetet som viktigaste av allt. Jobbskatteavdraget, nystartsjobb, halverade arbetsgivaravgifter för unga och längre provanställningar är några av Alliansens hjärtefrågor.

Egen inkomst är viktigt,men arbetslinjen är inget självändamål och många ser viktigare saker i livet än arbetet i sig. Pengar ger frihet att göra självständiga val oberoende av andra. Ett relativt litet kapital kan vara skillnaden mellan att våga satsa och ta en risk, eller göra något man alltid har velat.

Det där livsmålet kanske är att arbeta lite mindre, att inte arbeta alls under en period eller att arbeta helt ideellt. Det är val som borde vara rimliga och som man borde få göra utan att känna att man ”behövs” i den moderata världsbilden.

Kanske har man helt enkelt slut på idéer, eller så har makten stigit Moderaterna åt huvudet när man positionerar sig i mitten på den politiska kartan för att locka alla utan att riktigt berätta vart man är på väg. Klassiskt liberala frågor om personlig frihet, rättsäkerhet och att som medborgare ha större makt än staten i vardagen och livet har glömts bort.

Dessutom verkar Moderaterna inte alls tycka att alla behövs när det verkligen gäller. Det finns inga visioner om att öppna gränserna för varor och människor på riktigt eller att få med alla i samhället.

Polisen försvarar fortfarande registren med romer i Skåne, unga tjejer kan inte räkna med rättvisa efter märkliga domslut i sexualbrottsmål, och i Malmö kan man inte bära kippa eller davidsstjärna utan att räkna med hotfulla kommentarer från omgivningen. Det är kanske lätt att säga att alla behövs, men svårare att mena det och se till att alla inkluderas.

Om man från Moderaternassida verkligen står för att alla behövs måste det återspeglas i den politik man förordar. Att öppna gränserna och underlätta för människor att flytta hit vore en bra start, liksom att bygga långsiktiga system som kan inkludera fler än infödda svenskar med kontakter nog att fixa fasta anställningar.

Annars tar man helt enkelt inte sina egna ord på allvar, och det bådar inte gott inför valen nästa år.