Ettan B

Staerns palett med toner

krönika Artikeln publicerades
Benjamin Staern, född 1978, komponerar oftast med papper, penna och suddgummi men har ibland också spelat in i datorn via midi-syntar.
Foto:Stefan Solyom
Benjamin Staern, född 1978, komponerar oftast med papper, penna och suddgummi men har ibland också spelat in i datorn via midi-syntar.

När kulturjournalisten Bengt Eriksson ser familjeoperan "Snödrottningen" i Malmö fastnar han för klangvärldarna. Och blir nyfiken på tonsättaren bakom verket. Därför återvänder han till Malmö för ett möte med Benjamin Staern.

Genast när musiken till ”Snödrottningen” på Malmö Opera började klinga – just klinga snarare än spela eller ljuda – så bestämde jag mig för att träffa operakompositören, fråga Benjamin Staern vad han vill åstadkomma med sin musik och hur han sätter toner för att åstadkomma det.

Redan den musikaliska inledningen är ju så speciell, egen och magnifik. Och så precis som musik till en familjeopera efter H.C. Andersens sagoberättelse om ”Snödrottningen”. Orkestern klingar och ja, klirrar som ett klockspel av snökristaller. Eller tänk ett hustak med en lång rad istappar.

Varje istapp har sitt ljud, sin ton och stämning. För Benjamin Staerns klockspel av snö och is innehåller både varma och kalla toner, i dur som moll, sorgsna och glada, tonerna skojar och skrattar också. Samtidigt.

Kontraster. Och humor. Så kan… Nej, så lätt kan inte Staerns musik sammanfattas. Men just dessa ord är nyckelord för och i den musik han komponerat. Nu ska jag till Malmö för att prata med honom och i bilen på vägen in lyssnar jag på de kompositioner av Staern som finns på Spotify.

Också de kan beskrivas med ovannämnda ord. Som i ”Humorous Monologue”, där Lars Karlins trombon berättar en historia, både allvarlig och skämtsam, och ”Endast luft och brus”, där Kjetil Myklebusts ”elektriska tuba” letar toner i andetag och blåsljud, som människan söker livet.

”Tvära kast”, säger Benjamin Staern. ”Som livet självt. Yin och yang. Ett blodkärl där olika strömmar passerar. Så får man se och höra sen vad man har för filter…” Han fortsätter: ”Hur idéerna kommer? Messiaen, för att ta den kompositören som exempel, fick sina idéer av fågelläten. Jag kan höra något på ett café eller i en bar och tänka att det där ska jag försöka få in.”

”Snödrottningen”, som otroligt nog – med tanke på resultatet – är hans första opera, innehåller så många sorters musik. Han räknar upp: klassiskt, filmmusik, musikal, symfonirock, hårdrock…

Var librettot, skrivet av Anelia Kadieva Jonsson, färdigt när du började komponera? Nej. Hon skrev och han komponerade och så provade de hur det fungerade. Och ändrade: strök, inte minst strök, och la till, skrev och komponerade vidare.

”Jag gjorde först en sångstämma med enbart piano. Det finns en barnkör i operan, då gäller det att ta hänsyn till barnens röstomfång. Och så är det mycket händelse- och situationsmusik, som i filmer.”

Konstmusikalisk kompositör skulle jag inte kalla dig, säger jag. Utan jag vill stryka ordet konstmusikalisk och enbart använda titeln kompositör. Eftersom jag tycker din musik såväl lyssnar bakåt musikhistorien som håller öronen öppna för nutiden och försöker lyssna in i framtiden.

”Begreppet konstmusik”, säger Staern, ”myntades väl på 50-talet. I ”Snödrottningen” har mina musikalvänner hört musikal, pop och rock. Flickan Gerdas aria är ju en jig. Det står i noterna. Jag kan tycka om det, att ta en fuga av Bach och mecka till musiken, höra hur det blir.”

Benjamin Staern pratar i ett. Efter en timma har han fyllt mitt anteckningsblock. Jag skulle gärna skriva om hur det är att ha absolut gehör, som han har. Så förskräckligt! utbrister jag. Tonsättningarna av Tomas Tranströmer-dikter och hans nära samarbete med de musiker han komponerar för. Till exempel när Jacob Kellermann, gitarrist i multimediaverket ”Saiyah” på Norrlandsoperan, spelade med ett glas på strängarna och Staern tänkte att ”det där tar jag med”.

Men det får inte plats. Återstående rader ska ägnas åt ”synestesi”: ett neurologiskt begrepp som innebär att Benjamin Staern komponerar med en palett. Han hör – eller ser – varje ton i en färg. ”Högre toner – då är färgerna ljusare”, säger han. Mörkare toner – mörkare färger.”

På cafét där vi sitter och pratar finns en tavla. Den skulle du alltså kunna tonsätta? Är det också möjligt att måla en tavla utifrån någon av dina kompositioner. Svar: Ja och ja.

”Vid en konstrunda i Limhamn köpte jag för något år sen en målning med teatermasker (en ledsen och en glad) av konstnären Hans Acates Holmström. Den tavlan var utgångspunkt när jag komponerade ”Två själar, en tanke” för Stockholms kammarbrass.”

kortkultur

3 x musikkultur

1. Lyssna och läs mer.

”Snödrottningen” har tyvärr spelat färdigt på Malmö Opera (alla föreställningar slutsålda). Radioinspelningen från familjeoperans premiär går ytterligare några dagar att höra på SR Play. Mer musik av Benjamin Staern finns på hans Soundcloud-sida, YouTuber och Spotify. Hans hemsida (benjaminstaern.se) innehåller en imponerande verkförteckning med beskrivningar av de olika verken.

2. Sångpoesi.

Högsta betyg gav jag till Lena Måndotter när hon i fjol framträdde på Scalabiografen i Ystad. Albumet ”Live” (Kameleont) är en samling inspelningar från hennes konserter med berättande sångpoesi: traditionella visor (svenskt, grekiskt och hebreiskt), Vladimir Vysotskij, Stephen Stills, Leonard Cohen med flera. Hon har med åren allt mer vuxit in i både sig själv och sångerna – och förenat sig med dem.

3. Jazztrumpet.

Malmös och världens jazztrumpetare Anders Bergcrantz är snart aktuell med nya albumet ”Soulfully Yours” (Vanguard Music Boulevard). Fortfarande kan Bergcrantz spela både melodiskt och svängigt med den vackraste trumpetton. Men hjälp, redan i förstaspåret kopplar han in sin fuzzbox och vräker som trumpetens Jimi Hendrix. Hur ska jazzpubliken ta det här? Releasefest/konsert i Malmö den 31 januari – det ska vara med stora, vidöppna öron!

Visa mer...