Snacka går ju – fast inte alltid

Det brukar sägas att svenskar har lätt att ta sig fram i internationella affärssammanhang tack vare att vi är så bra på språk.

Möjligen stämmer det när det gäller den enklare affärsengelska som räcker till för en lunchkonversation. När det handlar om mer ingående språkkunskaper finns däremot mycket mer att önska.

Det finns förstås gradskillnader.

Ibland är det bara lite underhållande, som när höga chefer inom Ericsson talar svengelska. De håller sig med en egen koncerndialekt av engelska, som tycks komma med anställningskontraktet och tjänstemobilen.

Ibland blir det däremot direkt fel, som när en av de svenska föredragshållarna på en internationell konferens om höghastighetståg upprepade gånger talade om de nya ”gudstågen”, en effekt av att han använde svenskans ”godståg” rakt av, enbart kryddat med lite skånsk-engelsk accent.

Eller som när höghastighetsbanan oväntat fick flera miljarder rondeller när utredaren av misstag använde ordet ”roundabout” för att beskriva ”ungefär” hur många miljarder projektet skulle kosta.

En annan klassiker är när svenskar förväxlar ”eventuellt” med ”eventually”, som i själva verket betyder slutligen.

Det är förvånande att internationella företag och dess högsta chefer inte lägger mer kraft på att säkra hur de låter när de uppträder inför en internationell publik.

Språket är i grunden en kompetensfråga som speglar företagets professionalitet och konkurrensförmåga.

Ett av fem svenska små och medelstora företag uppger till och med att de gått miste om exportkontrakt på grund av bristande språkkunskaper, enligt en EU-rapport från 2006. I pengar handlar det om miljonbelopp för varje enskilt företag.

En förklaring till att språkbrister leder till förlorade affärer kan vara att bara drygt hälften av all affärskommunikation sker på engelska, enligt undersökningen. I cirka 35 procent av fallen används i stället tyska, franska, ryska eller spanska.

Hälften av företagen erbjuder visserligen språkutbildning till sina anställda, men när man tar pulsen på dem visar det sig att utbildningarna sällan blir av i verkligheten.

Den alternativa strategin är att rekrytera personer som redan kan de aktuella språken, gärna som modersmål.

Då får bolagen nämligen också en kulturell kompetens på köpet. Kulturkrockar är nämligen ett minst lika stort hinder för att bli framgångsrik i affärer utomlands.

Med risk för att vara tjatig, men det tål att upprepas i det här sammanhanget:

Malmö och Skåne har en smått unik kompetens tillgänglig på hemmaplan, vad gäller både språklig och kulturell mångfald. Enbart i Malmö stad finns 160–170 nationaliteter representerade.

Av någon mystisk anledning utnyttjas detta inte i särskilt hög utsträckning i dag.

Förhoppningsvis kommer det en dag när fler företag i regionen upptäcker all den kompetens som finns att rekrytera på hemmaplan.