Bankkungen i Kristianstad

Huvudvägen upp till Maltesholms slott – Höge väg – rasade ihop efter ett häftigt regn i somras. Den är ett komplicerat högbygge av sten som tog 50 år att uppföra. När den nu restaureras genomborras varje sten med järnstänger för att de ska hålla ihop med varandra.

Vi får ta alternativvägen en bit bort för att komma upp till slottet. Jacob Palmstierna tar emot och vi sätter oss i köket, modernt utrustat och med plats för två till storleken generösa bord. Det är i denna del av slottet som paret Palmstierna bor till vardags. Om utsikten inte sagt något annat, skulle vi lika gärna kunna befinna oss i en innerstadslägenhet av det något lyxigare slaget.

– Det är så här man får bo för att det ska fungera i ett märkligt hus som detta, säger Jacob Palmstierna.

Ansvaret för Maltesholm fick Jacob Palmstierna som 32-åring, när hans far dog 1966. Den unge Palmstierna var i full gång med sin bankkarriär i Stockholm hos Wallenbergfamiljen och Enskilda banken. Till en början delades Maltesholm arvsmässigt upp mellan honom och hans två yngre syskon Christina och Fredrik. Men det var Jacob som ansvarade för förvaltningen.

– När pappa dog var det naturligt. Jag var äldst. Jag for hit på helgerna. Mina tjänstemän fick alltid glädjen att arbeta på lördagarna, för då var jag här.

Någon känsla av att ha varit tyngd av ansvaret med att föra arvet vidare har han inte känt.

– Jag gjorde det med stor glädje. Jag tycker om ansvar, det är en del av min person. Min mamma, som överlevde pappa i 25 år, bodde här och markerade familjens närvaro. Hon gav Maltesholm själ och det var en viktig förutsättning för att det skulle fungera.

Systern löstes så småningom ut av de två bröderna och ytterligare ett decennium senare kom de överens om att Jacob ensam skulle ta över ägandet av Maltesholm.

– Underhållet av byggnaderna och parken kostar bra med pengar. Syskonen insåg att det inte gick att både behålla Maltesholm i familjen och samtidigt få ut en andel av marknadsvärdet.

Jacob Palmstierna nämner ett eget begrepp för det värde som inte går att stycka upp mellan syskonen: härlighetsvärde.

– Avkastningsvärdet är vad egendomen kan producera i kronor och öre. Skillnaden mellan det och ett teoretiskt saluvärde kallar jag härlighetsvärde.

Jacob Palmstierna har skrapat ihop en bra summa under sin tid på toppnivå i SEB och Nordea.

Hade du kunnat behålla godset utan dina ekonomiska förutsättningar?

– Det enkla svaret är nej. Jag har inte behövt ta ut en krona från Maltesholm. Tvärtom har jag stoppat in.

Avtalet mellan Jacob och Fredrik gav Jacobs yngste son Niclas, då 18 år gammal, ägarskapet över Maltesholm.

– Det var inte dramatiskt. Det intressanta är att det är ett av barnen som ärver och får ansvaret. Skulle han gå emot intentionen att behålla slottet och dess ägor inom familjen och sälja, så ska försäljningssumman delas lika mellan mina och Fredriks barn.

Jacob är övertygad om att det är olämpligt att dela upp ägandet.

– Det är en slags fideikommisstanke. Det ska vara en ägare, för endast därigenom kan man fatta alla de små vardagsbesluten.

Att behålla egendomen inom familjen är tänkt att vara ett sätt att minska risken för att den missköts.

– Att belåna är den stora frestelsen. Sedan kan man skjuta upp reparationer, låta parken förfalla, och man kan hugga för mycket i skogen. Jag tror att det finns ett större tryck på en familjemedlem att vara långsiktig.

I korridoren på väg ut från köket för en visningstur i slottet, fastnar Jacob en stund vid dagens posthög. Bland brevskörden ligger ett exemplar av dagens Financial Times.

Jacob Palmstierna börjar ofta dagen nere i rummet med styrketräningsredskap i slottets källare. Den som är lång, och det är Jacob, får emellanåt bocka sig för att inte slå i huvudet.

– Ju äldre man blir desto viktigare är det att hålla fysiken i gång, förklarar han.

Formen är god för en 75-åring, men en skadad disk i ryggen hindrar honom från att springa och spela tennis. En och annan golfrunda hinner han däremot med. Handicapet är 16,6 numera.

– Jag är medelklass, säger han.

Maltesholm är byggt på träpålar i sank mark och källarväggarna suger upp fukt. I en del av träningsrummet har färgen flagnat, trots att det målades om för några år sedan.

– Det var därför jag inte ville visa upp det för er först, säger Jacob Palmstierna ursäktande.

Maltesholm är annars ett mycket välbevarat slott. Det krävs stora insatser för att hålla egendomen i gott skick. En av de åtta som är sysselsatta i verksamheten, Leif Inge Nordström, har som sin uppgift att underhålla slottet och de andra byggnadernas fönster. Enbart slottet har 142 fönster.

När Jacob Palmstierna växte upp på slottet under 1930- och 40-talet fanns här över 100 personer anställda.

– Då sågade man för hand och hade inte hydraulik. Många av de anställda bodde här. Vi hade eget sågverk, vi hade eget jordbruk, vi hade kor, kalvar och grisar. Nu är det tomt.

Jacob Palmstierna vill inte kalla Maltesholm för ett gods.

– Det är en värdering jag har. Jag tycker inte om ordet gods. Det representerar i mångas medvetande kvardröjande orättvisor. Det är lite överhet. Jag använder det aldrig.