Debatt

”Vilken general i Pentagon frågar Sverige om lov i ett skarpt läge?”

Krister Rehn, Kommunistiska partiet, är oroad över vad undertecknandet de värdlandsavtalet innebär i förlängningen.
Foto:

Tio dagar innan Reinfeldtregeringen förlorade riksdagsvalet 2014, undertecknade de värdlandsavtalet. Den 26 maj i år ska detta ratificeras av riksdagen, det vill säga permanentas.

Högern och allianspartierna är för ett fullvärdigt medlemskap i Nato, medan sossarna har lagt sig på en enligt dem själva, smartare linje. Man säger alltså nej till medlemskap, men ja till ett så nära samarbete som möjligt, samtidigt som direktsamarbetet med USA:s försvarsmakt utökas... Vilket blir ett klassiskt socialdemokratiskt njaaa... Vilket betyder ja i det långa loppet, trots att den stora merparten av deras medlemmar är emot både värdlandsavtal och medlemskap i Nato.

Enligt försvarsminister Peter Hultqvist, så innebär inte värdlandsavtalet någon viktig förändring, utan är ett tekniskt steg, i ett sedan länge etablerat samarbete med Nato... Det tror inte vi på och det bör ingen annan göra heller.

Nato är en militär allians som styrs av och tjänar USA:s imperialistiska supermaktsintressen. Det är bara en av anledningarna till vårt motstånd till detta.

Är Nato en militärallians mellan jämbördiga medlemmar? Såklart inte säger vi...

Efter Sovjetunionens sammanbrott 1992, och Pentagons defence planning guidance, då formulerades detta, vilket talar emot all jämbördighet i alliansen.

Där står att läsa: Vår första uppgift är att förhindra att det återuppstår en ny rival [om världsherravälde]… Förenta Staterna måste visa det nödvändiga ledarskapet så att vi övertygar varje tänkbar rival att de inte skall eftersträva en position där de själva skall försvara sina intressen.

Och där står vidare:

Det är av grundläggande betydelse att bevara Nato som det viktigaste instrumentet för västvärldens försvar och säkerhet, liksom att Nato förblir en länk för USA:s inflytande och deltagande i europeiska säkerhetsfrågor...

Vad gäller då detta värdlandsavtal?

Hela avtalet är del av Natos strategiska planering i förberedelser för krig (det vill säga skall förbättra och stärka Natos position inför ett sådant läge). Detta framgår av flera punkter i avtalet. Som värdland utlovar Sverige i ett sådant krisläge största möjliga stöd för Natos operativa verksamhet. Nato-styrkor i Sverige kan begära svenskt stöd till verksamhet utomlands och därmed kan Sverige direkt dras in i ett krig.

Det finns inte heller någon punkt i avtalet som motsätter utplacering av kärnvapen på svenskt territorium. Peter Hultqvist påstår att det går att föra in en sådan klausul i avtalet... Men ärligt... Vilka av generalerna i Pentagon bryr sig om att fråga svenska så kallade makthavare om lov i ett skarpt läge?

Värdlandsavtalet för oss närmare ett fullskaligt Natomedlemskap! Är inte vår alliansfrihet mera värd än så kan man undra? Den har ju trots allt räddat skinnet på oss vid ett flertal tillfällen.

Sedan det kalla kriget upphörde, har en aggressiv systematisk inringning av Ryssland pågått och återigen har USA baser på Filippinerna och runt om Kina. Genom att acceptera avtalet så deltar vi aktivt i, och accepterar USA:s krigshets mot Ryssland. Det är just det som är den stora frågan. Ryssarna har ju som bekant dragit sig ur och de enda som expanderar är USA. De har flera hundra baser runt den enorma ryska kontinenten...

Ryssland är en Östersjömakt (S:t Petersburgsområdet liksom Kaliningradenklaven ligger som bekant vid detta innanhav). Men ryskt flyg eller flottenheter beskrivs som aggressiva, provokativa och hotande när de uppträder där.

När ett ryskt och ett annat lands militärflygplan kommer nära varandra, är det per automatik det ryska som flyger hotande och provocerande enligt vår vanliga massmedia-, radio- och TV-rapportering. Och när svenska UD nyligen offentliggjorde kränkningar av svenskt luftrum de senaste åren (2012-2014) visade det sig, att det var USA och andra Nato-länder som svarade för det överlägset största antalet.

Ändå är det enbart de ryska intrången som föranleder offentliga högljudda protester.

Den brittiske ministern Lord Palmerston sa på sin tid, apropå den tidens supermakt, det brittiska imperiet: ”Vi har inga eviga fiender, inga eviga vänner; endast eviga intressen.”

Detta är den imperialistiska, liksom den tidigare koloniala, stormaktens utgångspunkt. Att tjäna sina egna maktintressen, säkra tillgång till de rikedomar och råvaror som finns att konkurrera om med andra. Och att med alla medel – inklusive väpnade – försvåra och hindra dessa rivaler att alltför långt stärka sina positioner. Ryssland i dag; Kina i morgon – vem vet, till exempel Indien eller Japan i övermorgon?