Debatt

Varför frågar ingen lärarna?

Debatt Artikeln publicerades
Ska vi ens börja vända på våldsutvecklingen, måste svensk skola upphöra att vara en komfortzon för elever, föräldrar och politiker, menar Lars Hemzelius (SÖS).
Foto: Johan Nilsson/TT
Ska vi ens börja vända på våldsutvecklingen, måste svensk skola upphöra att vara en komfortzon för elever, föräldrar och politiker, menar Lars Hemzelius (SÖS).

Vad händer med ett samhälle där barnen i skolan möts av ängsliga lärare? Titta omkring dig, så får du svaret.

I Sverige har lärarna de senaste decennierna konsekvent berövats all auktoritet, och följderna spiller nu med obändig kraft över på all myndighetsövning, inklusive socialtjänst, polis- och rättsväsende. Varför skjuts det på gatorna i dag? För dem som verkat i svensk skola de senaste trettio åren är svaret uppenbart. Varför frågar ingen dem?

Lärare är skolväsendets busschaufförer; stort ansvar, litet inflytande och dessutom satta att köra linjer som går längs sluttande plan, trots att det är uppenbart för dem att det finns bättre vägar. De tappert olydiga lärare som försökt upprätthålla ordning och studiero har effektivt kvästs av skolledningar och elevombud. Kvar finns en kvarts miljon maktlösa och demoraliserade pedagoger. Är det någon som tror att detta inte får stora följder?

Hur hamnade vi här? Jo, när vänsterns förment elevdemokratiska läroplaner förenats med högerns vurm för marknad, mätning och kundtänkande har det skapats en häxbrygd som gjort dystopin till ett faktum. Lärarna har blivit servicepersonal och tjänstefolk. Att skolan dessutom förvaltats av kortsiktiga kommunalpolitiker har ytterligare förvärrat situationen. Sammantaget har det viktigaste förebyggande verktyget för ett fungerande samhällskontrakt, skolans normskapande arbete, saboterats. Resultatet: ett otryggt samhälle.

Just i denna tid samlas riksdagspartierna för att enas om främst kriminalpolitiska åtgärder för att återskapa tryggheten på gator, torg och i bostadsområden. Det kommer inte att lyckas mer än på marginalen.

Lösningen ligger i stället i att höger- och vänsterpolitiker, och alla däremellan, överger sina respektive käpphästar, som på olika sätt minskar auktoriteten hos den första linjen för ordningsmakten, det vill säga lärarna.

För vänsterns del handlar det till en början om att avskaffa det statliga elevombudet, stryka alla förekomster av ordet elevdemokrati i styrdokumenten samt återinföra de relativa betygen.

För högerns del handlar det om att förstatliga skolväsendet, inklusive friskolorna, för att därigenom rensa skolan från kundtänkande.

Ska vi ens börja vända på våldsutvecklingen, måste vi i stället närmast brutalt återföra makt till lärarkåren. Pendeln måste tillåtas slå över, och svensk skola måste upphöra att vara en komfortzon för elever, föräldrar och politiker. På det sättet kan vi på sikt undvika att gatan i ännu större utsträckning än i dag blir en krigszon.

Lars Hemzelius (SÖS)

leg lärare

ersättare i kultur- och fritidsnämnden