Sten Björk (S) talar med kluven tunga

Desperationen är total i Hamnbolaget och delar av kommunstyrelsen. På annat sätt går det inte att tolka socialdemokraten Sten Björks utspel i TA.

Han talar om hamnen som ett guldägg för trelleborgarna och får det att framstå som om ringleden skulle smeka fram över bästa åkermarken och praktiskt taget inte lämna några avtryck.

Björk skriver retoriskt insinuant om att motståndarna har dold agenda och speciella särintressen. Förlåt uttrycket, men det är en stinkande kommentar, från en man som under lång tid suttit på två stolar och blivit bekräftad av ett Hamnbolags styrelse där särintressena i transportbranschen styr.

Björk har under lång tid arbetat som konsult för Clean Ship-projektet. Syftet är att få sjöfarten mer miljöanpassad. Ett lovvärt initiativ, dock tandlöst.

Han har alltså arbetat för Hamnbolaget, samtidigt som han haft och har politiska uppdrag inom miljöområdet.

Tala om att sitta på två stolar.

 Med den ena handen propagerar han för ännu fler lastbilar genom Trelleborg, Söderslätt och upp till Mälardalen där 85 procent av godset lossas eller lastas.

 Med den andra handen sveper han miljöfloskler. Vid två av samrådsmöten kring Fördjupning av översiktsplan för 2030 delade han ut dels en rapport om Clean Ship dels give aways. Han talar om grönt industriområde på öster. I alla sammanhang lobbar han för hamnens utbyggnad och ringled och vägrar kategoriskt att diskutera andra alternativ. Arrogant agerande.

Sjöfarten är den största nedsmutsaren när det gäller kväve och partiklar och har inte gjort mycket för att minska miljöpåverkan. Mycket snack, lite verkstad under lång tid. Konkurrensen är knivskarp, ingen har råd att vara ”miljöduktig”. Det är ett fult spel för att vinna marknadsandelar. Trelleborgs hamn vill ha så många lastbilar som möjligt. De bryr sig inte om dig som kommuninvånare. Naturen och människan är förlorare genom sämre miljö och ökad ohälsa.

Jämfört med bilbranschen är sjöfartens teknik- och bränsleutveckling dramatiskt på efterkälken. Ingen gör något radikalt för alla i branschen vet att varje investerad miljökrona hotar konkurrenskraften. Allt Björk & co presenterat är rekommendationer. Elinstallationer, löften om nya fartyg, rening, olika nya bränslen som ska lösa alla problem – det låter bra, men allt är just rekommendationer. Det finns inget tvingande, inget som gör att kommuninvånarna kan känna sig trygga med det som borde komma först: hälsan. Samhällsbyggnadsnämnden ville inte införa något så självklart som miljötillsyn av fartygen som anländer till Trelleborg. Miljön i hamnen ska vi inte tala om. Rederierna vill ha korta liggetider, hetsen i hamnarbetet är stort för att hinna med – hur är arbetsmiljön och därmed säkerhetsfrågor?

Björk talar om en expanderande logistiskbransch och att sätta igång hjulen i vårt Trelleborg i vår tid, skapa ett välstånd för alla trelleborgare och driva fram radikalt minskad arbetslöshet på kort tid.

Det enda han pläderar för är förbifart Trelleborg för en miljon lastbilar årligen.

Han flyttar och spär på klimatproblemen och gör det med begrepp som klimatsmart hamn. Han talar om bullerskydd längs motorleden, men föraktar de forskarrapporter som visar hur främst barn riskerar att drabbas av kroniska lungproblem bara genom kortvarig exponering.

Han föraktar den kamp som förs för att trelleborgarna ska få bättre miljö och inte vara slavar i rikets tjänst. Han sveper undan kritik mot allvarliga miljöingrepp och hälsoeffekter med kommentaren: det är dags att lägga allt småkäbbel åt sidan och driva detta i mål och värpa guldägget.

Detta är inte småkäbbel, Sten Björk. Det är att förakta allvarliga klimathot. Det är att inte bry sig om hälsa, morgondagens generationer som ska ta över. Och det är i Socialdemokraternas starka fästen som man vill bygga infarter. Politiskt självmål.

Det är inte underligt att Björk och vissa i kommunstyrelsen är desperata. Varför ska vi investera i ny infrastruktur när det går att göra bättre lösningar med befintlig? Är EU-pengarna manna från himlen, något som kommer gratis? EU-medel innebär också förpliktelser. Statspengar är skattemedel. Regionen har i sina framtidsplaner sett att det är befintlig struktur som ska användas. Trafikverket har skickat tillbaka undermåligt underlag för att Trelleborg i första hand ska titta på lösningar som utgår ifrån de transportvägar vi har i dag.

Sanningen är att Sten Björks iver i att hjälpa Hamnbolaget och hans dubbla stolar bidragit till att han och den styrande alliansen utövar utpressning i en rad olika frågor. Dålig för att inte säga usel grundplanering ställer till med problem både avseende Centralstationen och nu infarter.

Det hedrar Miljöpartiet att man äntligen och tydligt tagit avstånd. Sten Björk, Socialdemokraterna och Alliansen har mer eller mindre skrämt bort företag som Pergo och Dux och nu vill man ha bort Styrolution – allt för Sjöstaden, som ligger 15-20 år fram i tiden i bästa fall. Nu står han där och talar om vikten av sysselsättning och nytt industriområde på öster. Där ligger räls för nio miljoner kronor, till ingen nytta.

Det är dags att du som bor längs Björks hamn- och motorledsdröm vaknar och säger ifrån. Kräv kalkylerna på bordet. I kronor och hälsa.

Omkring 10 000 människor drabbas längs hans väg. Skegrie, Kyrkoköpinge, Mellanköpinge, Dalköpinge och hela östra området blir en lastbilszon. Föräldrarna till eleverna på Östra Skolan kan med det som målas upp redan nu börja planera för skolgång någon annanstans.

Söderslättspartiet har tagit fram ett alternativ som inte låser Trelleborg och Söderslätt fast vid ett nutida hybristänkande utan som tar ansvar för kommande generationer.

Björk & co skriver om tunnlar, infartslingor och en högbro med bullerskydd sista 500 meterna som korsar väg 9.

Jag ryser vid tanken. Utsläpp av kväve och partiklar bullrar inte. De smyger tyst in i våra organ, i synnerhet hos de unga.

Om samrådet är värt sitt ord ska västlig infart utredas seriöst. De utredningar som gjorts för östlig infart presenteras på ett sakligt sätt. Alla alternativ är förkastliga ur natur- och miljöperspektiv.

Att Björk lämnat uppdraget som ansvarig för Clean Ship gör honom inte till mindre lobbyist för hamnen och transportsektorn.

Hans inlägg lämnar en fadd och sorglig eftersmak. Det kan emellertid inte få stå oemotsagt.

Samtidigt ger det kraft att fortsätta och kämpa.