Debatt

Släng ut elevdatorerna från grundskolan

Debatt

Vi har utrustat i stort sett samtliga skolor i landet med datorsalar där det sanna utforskande lärandet skall äga rum. Men var finns vinsten? undrar Lars Hemzelius (FP).

Artikeln publicerades 24 september 2009.

Även den som händelsevis inte har läst eller hört sagan om kejsarens nya kläder är förmodligen bekant med den situation som berättelsen beskriver; en oinformerad och ängslig grupp människor faller i oreflekterad beundran inför en företeelse de inte förstår, men som de antar vara betydelse­full – eftersom alla andra verkar tycka så.

Detta fenomen träffar vi på lite här och var ute i arbetslivet, och inte minst på Sveriges största arbetsplats, skolan. Det tydligaste exemp­let på företeelsen under senare år är den okritiska hållning som politiker, såsom Mats Gerdau, och övriga skolansvariga intagit visavi informations­teknologin.

Fångade i ett futuristiskt rus och ivrigt påhejade av datorindustrins säljapparat har vi utrustat i stort sett samtliga skolor i landet med datorsalar där det sanna utforskande lärandet skall äga rum.

Det handlar om att fjärma sig från en mera traditionell undervisningsform, som visserligen hjälpte att bygga Sverige en gång i tiden, men som nu anses hopplöst föråldrad av många beslutsfattare.

Men är den det? Detta skulle den klarsynte gossen i HC Andersens saga undra, och samma fråga borde andra ställa. Det sunda förnuftet säger istället oss att det allra mest kostnadseffektiva sättet att bibringa kunskaper till en större församling utgår från föreläsningsformen – med tillhörande frågeutbyte och diskussion.

Vari ligger vinsten med att skicka trettio tonåringar ut i cyberrymden för att ta reda på något som en lärare, med eller utan stöd av lärobok, under ordnade former kan redogöra för omedelbart? En normalskicklig pedagog förmår att på fyrtio minuter få trettio niondeklassare att förstå bakgrunden till det andra världs­krigets utbrott.

Skicka samma elever till datasalen för att utreda samma frågeställning och förtvivla sedan över det magra resultatet av deras ansträngningar.

Det sluttande planet för elevernas måluppfyllelse har med åren alltmer börjat likna en störtloppsbacke. Skolverkets senaste utvärderingar visar på brister när det gäller kunskapsmålen i flera ämnen – och i synnerhet beträffande förmågan att läsa längre texter i svenska.

Hur hamnade vi då här, vi som satsar mest resurser av alla länder på skolan? Borde inte läsförmågan förbättras varje år likt i vårt östra grannland? Svaret är att det finns ett antal orsaker till grundutbildningens kräftgång, men att den moderiktiga fria datorunderstödda undervisningen har stor del däri.

Att vurmen för informationsteknologin har varit stor bland politiker och makthavare är inte underligt; internet är världens största bibliotek och informationskälla, och dessutom nås det med en knapptryckning. Detta gör informationsteknologin revolutionerande för välinformerade och läsvana nätanvändare såsom just politiker och makthavare, men av precis samma anledning blir tekniken förfelad för majoriteten av grundskoleungdomar.

Detta uppenbara faktum har inte sjunkit in – om det nu ens har trängt igenom alls. Eleverna går helt enkelt vilse. De tillåts drunkna i ett informationshav, trots att det finns utmärkta stadieanpassade läroböcker samt traditionell referenslitteratur i pappersform tillhands.

Kejsarens kläder vävs i denna sorgliga sann­saga inte med trådar av guld men väl utav kisel.

Våra ungdomar på grundskolan är föremål för ett fullskaleförsök. Datorer har pådyvlats utbildningen – utan att det funnits något vetenskapligt stöd för att tekniken skulle underlätta inlärning och läsförmåga. Nu har vi facit; kejsaren är naken. Det är dags att erkänna det. För barnens skull, och för Sveriges skull.

Så vad väntar vi på? Släng ut elevdatorerna från grundskolan!

Lars Hemzelius (FP)

ordförande i gymnasie- och vuxen­utbildningsnämnden i Trelleborg

Svar till Mats Gerdau (M), den 17 september.