Debatt

MUF vill att flyktingar ska bekosta sin egen välfärd

Ib Rundqvist ,
Syriska flyktingar på Lesbos. Om de kommer till Sverige vill Ib Rundqvist (MUF) att de ska bekosta sin egen välfärd.
Foto:Meek, Tore
Syriska flyktingar på Lesbos. Om de kommer till Sverige vill Ib Rundqvist (MUF) att de ska bekosta sin egen välfärd.

2015 slog det svenska flyktingmottagandet nya rekord.

Ungefär 160 000 asylsökande tog sig till Sverige och under hösten när söktrycket var som högst kom det 10 000 i veckan. Med detta i åtanke är det förståeligt att regeringen beslutade sig för att vidta åtgärder och införa nya asyllagar för att harmonisera Sveriges regler med övriga Europa för att därmed minska söktrycket på Sverige.

Trots detta verkar regeringen oförstående inför de utmaningar Sverige står inför och tycks inte vilja vidta ytterligare åtgärder. De har till och med påtalat att de nya asyllagarna endast ska vara tillfälliga och inte permanenta som Moderaterna vill. Faktum är att söktrycket mot Sverige fortfarande är stort. Enligt Migrationsverket har Sverige tagit emot 2 000 asylansökningar varje månad vilket motsvarar ungefär den storlek på asylmottagningen som rådde under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister. Med tanke på hur det såg ut 2015, så är detta naturligtvis orimliga nivåer för ett litet land som Sverige som de senaste fem åren tagit emot fler flyktingar per capita än Turkiet, ett land som gränsar till Syrien.

En avgörande skillnad för Sverige gentemot andra länder i Europa är den svenska generositeten gentemot dem som fått uppehållstillstånd. Den som får skydd i Sverige har i stort sett samma rättigheter som en medborgare, vilket är ovanligt. I exempelvis Tyskland, som av de flesta betraktas som ett oerhört generöst land, får huvuddelen av dem som får asyl en väldigt liten tillgång till välfärd och bidrag.

För att få ner kostnaderna och minska söktrycket mot Sverige så bör nyanlända själva bekosta sin egen välfärd och bidragssystemet borde endast bli tillgängligt för dem som kvalificerat sig genom att jobba och betala skatt.

Tråkigt nog har varken den förra eller den nuvarande regeringen övervägt att kraftigt öka stödet till UNHCR, vilket hade varit en kostnadseffektiv och humanistisk åtgärd för att förbättra situationen för det stora antalet människor som inte har möjlighet att ta sig till Europa och Sverige.

Men till skillnad från SD anser jag att det finns legitima anledningar att erbjuda flyktingar en chans till nystart i Sverige. Denna legitimitet baseras på att vi är kapabla att ge förhållanden och möjligheter som vore omöjliga i närområdet. Helst genom FN:s kvotflyktingsystem till de allra mest utsatta som UNHCR inte klarar av att skydda i sina flyktingläger.

Detta system bör Sverige bygga ut, vilket innebär att Sverige tar emot en förutbestämd flyktingkvot. Hur stor kvoten blir baseras på landets kapacitet och förmåga. De som får möjlighet att åka till Sverige är de med störst skyddsbehov, oftast kvinnor och barn. Kanada som av många betraktas som ett generöst och liberalt land har tillämpat detta system med framgång. En annan fördel med ett kvotflyktingsystem är att det är lagligt och säkert, till skillnad från hur det har sett ut tidigare då enda vägen till Sverige har varit genom båtresor över Medelhavet och illegal smuggling. Tyvärr har varken Reinfeldt eller Löfven haft några förslag som inneburit minskade kostnader för flyktingmottagandet. Kortsiktigt tänkande har inneburit att regeringen blivit tvunget att vidta panikartade åtgärder för att minska söktrycket. Sverige kan inte återvända till den flyktingpolitik som rådde innan, utan de asyllagar som gäller nu måste fortsatt gälla även i framtiden. Detta för att Sverige ska kunna övergå till ett långsiktigt och hållbart kvotflyktingsystem, så att de med absolut störst skyddsbehov har möjlighet att ta sig till Sverige. Samtidigt måste även nyanlända själva bekosta sin välfärd för att kostnaderna ska kunna minska och kapaciteten öka eller inte minska. Vad som behövs är ett systemskifte i flyktingpolitiken.