Debatt

”Miljoner sörjer Fidel Castro”

Brodern Raúl Castro framför Fidel Castros gravmonument.
Foto:

Nyheten om att Fidel Castro hade dött kom inte som någon överraskning. Att dö en naturlig död vid 90 års ålder och efter att ha stått i främsta ledet på slagfältet och överlevt över 600 mordförsök från CIA, imponerar istället.

Men inte bara det, de 90 åren retar gallfeber på USA och alla kapitalist-kramare värden över, som Petter Birgersson i TA 28 november.

Läser man Birgerssons ledare och följer svensk media, som gärna rapporterar från Miami i USA, blir det helt obegripligt att förstå varför miljoner människor sörjer Fidel Castro, som för tio år sedan lämnade alla sina poster. Det blir helt obegripligt att förstå varför människor och länder i Afrika, Latinamerika och Asien utlyst landssorg. 

Birgersson raljerar med att på 70-talet fick svenska barn lära sig att Kubas sjukvårdssystem var framstående. Precis som om det inte var och är det fortfarande? Till trots att Kuba är ett litet land i 3-världen och utsatt av en handelsblockad från USA i 57 år. Behöver jag säga mer än att Kuba har lägre barndödlighet och längre medellivslängd än USA?

Det hela blir historielöst. Kubanska revolutionen satte stopp för kubanska beroendet till USA. Satt stopp för maffiavälde och de enorma klassklyftorna. Satte stopp för utländska företags utnyttjande av det egna landet. Satte stopp för kapitalismen, för marknadens diktatur. USA svarade med 57 års blockad som tvingar alla företag som handlar med USA att inte handla med Kuba. Men inte bara det – invasionsförsök, biologisk krigföring och sabotageaktioner har genomförts. Som jag tolkar att, Birgersson och resten av kapitalist-kramarna i Sverige, stöder och tycker är rätt. Så har myntet två sidor och vilken sida Birgersson stödjer är uppenbar. Fakta är att inget annat land i världen har klarat av att motstå ett sådant tryck.

Det har det gjort för att kubanerna är stolta över sitt land. De har bostäder åt alla och hälsovård och utbildning är gratis. Vilket gör att även fattiga barn kan läsa vidare och skapa sig den framtid den vill. Det finns inga gatubarn eller barnarbetare på Kuba. Betyder kanske inte mycket för Birgersson men för de fattiga världen över är det exemplet ett starkt ljus i den kapitalistiska tunneln. Betyder allt för de över 40 miljoner gatubarnen i Latinamerika. Ni läste rätt 40 miljoner gatubarn.

Över hela Afrika sörjer också många Castro, för att Kuba spelade en avgörande roll i kampen mot apartheiden. Samtidigt som USA och Storbritannien stödde rasisterna och mördarna i Sydafrika. Hade jag haft mer tid hade det varit intressant att undersöka vad Birgersson stod i frågan och apartheid på den tiden. Moderaterna och resten av kapitalistkramarna i Sverige hatade Nelson Mandelas militanta kamp för frihet och stödde det vita Sydafrika. Castro stödde ANC. 

Om kampen mot apartheid känns avlägsen för att ni skall förstå Kubas roll i Afrika. Kanske ni hört talas om att det finns läkare runt om i Afrika bland de fattiga eller om deras roll i kampen mot ebola-epidemin?

Efter katastrofer i Centralamerika, Haiti, Chile och Bolivia hjälps fattiga människor av det lilla fattiga landet Kuba. Kubansk solidaritet och hjälp har även nått jordbävningsdrabbade i Pakistan. Men också hjälp till i Östtimors kamp för självständighet och i Vietnam kamp för självständighet mot USA.

Det blir tydligt i politiken just när frågan kommer till Kuba. Kuba visar vägen för världens fattiga, att varje land har rätt till självständighet. Det blir tydligt att solidaritet och socialism slår egoism och kapitalism. Hur förklaras annars att det rika landet USA har fler afroamerikaner i fängelse än som sitter på skolbänken? Att miljoner amerikaner saknar sjukvård och boende? 

Vad Fidel Castro och Kuba kallas av Birgersson betyder inget för gatubarnen i Latinamerika, däremot visar Kuba vägen ur deras miserabla liv.

Svar direkt: Ingen förvånas över att kommunisten Dennis Andersson stöder Castros familjediktatur och bländas så av propagandan. Sådant som att fängsla politiska motståndare och förbjuda fri press bekymrar inte kommunister. Enligt Reportrar utan gränsers pressfrihetsrankning för 2016 hamnade Kuba på plats 171 av 180 jämförda länder i världen. Raúl Castro hamnar bland världens 35 värsta pressfiender, i sällskap med Vitrysslands Alexander Lukasjenko och Nordkoreas Kim Jong Un.

Petter Birgersson

Politisk redaktör Trelleborgs Allehanda