Debatt

Kön ska inte avgöra lön

Den grupp som ligger allra lägst lönemässigt är kvinnor i barnomsorg, skriver Marianne Pettersson, och Annelie Karlsson, båda (S) och LO-medlemmar.
Foto:

Jämställdhet är en hörnsten i den svenska modellen. Kvinnor ska ha halva makten och hela lönen.

I förra veckan presenterade LO en ny rapport om löneskillnader i Sverige. Den visar att lönerna för kvinnor ökade mer än för män för första gången på ett decennium. Det är väldigt glädjande och ett steg i rätt riktning. Trots framgången finns fortfarande mycket kvar att göra.

Arbetet för att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män kräver fortsatta insatser.

I rapporten kan vi läsa att män tjänar 4 500 kronor mer i månaden än kvinnor. Det är alltså fortfarande väldigt stora skillnader.

Detta är inget nytt utan något vi vetat om länge. Sedan avskaffandet av kvinnolönerna i kollektivavtalen på 1960-talet har det inte gått särskilt fort framåt. I ett land där vi är stolta över vår jämställdhet är det ovärdigt att löneskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade yrken fortfarande är så stora.

Att minska lönegapet mellan kvinnor och män är således både en fråga om att utradera oskäliga löneskillnader inom en yrkesgrupp men även att minska lönegapet mellan kvinnligt och manligt dominerade yrken och mellan tjänstemän och arbetare. Det är en fråga om jämlikhet.

Den grupp som ligger allra lägst lönemässigt är kvinnor i barnomsorg, inte långt därefter kommer kvinnor inom personlig assistans och äldreomsorg. Då tar dessutom inte rapporten hänsyn till alla deltidsarbetande kvinnor i dessa yrken. Då skulle löneskillnaderna bli ännu större.

Det finns flera saker som behöver göras. Förutom högre löner för de lägst avlönade i offentlig sektor måste kvinnors sysselsättningsgrad öka och fler få en heltidslön. Föräldraansvaret måste delas mer jämlikt. En låg lön är dessutom inte bara en låg lön. Det innebär också lägre pension, lägre föräldrapenning, lägre a-kasseersättning och lägre ersättning från sjukförsäkringen. Det gör kvinnor fattigare, hela livet.

Det är arbetsmarknadens parter som gör upp om lönen på svensk arbetsmarknad men den politiska viljan inom offentlig sektor spelar rimligen en central roll för den lönepolitik som bedrivs. De senaste åren har vi kunnat se, och det visar statistiken, att sjuksköterskor, lärare och socialsekreterare fått rejäla löneökningar både i procent och kronor.

Nu måste den politiska viljan i Sveriges alla kommuner omfatta även undersköterskor, barnomsorgspersonal och personliga assistenter. Det finns inga ursäkter. Sveriges ekonomi är urstark och regeringen levererar välfärdsmiljarder till kommunerna. Så nu finns alla möjligheter att minska lönegapet ytterligare mellan kvinnor och män.