Debatt

Är det förorenaren som betalar?

Debatt Artikeln publicerades

För ett halvår sedan kom glada nyheter om att torskbeståndet ökat i Östersjön.

Den är numera också MSC-märkt, vilket står för Marine Stewardship Council, en global certifiering i fiske. Det vill säga den kravmärkning som finns för fisk som fiskats med redskap som inte skadar havet och dess bottnar, växtlighet och yngelplatser. Trålfiske gör ofta det.

Ett annat krav för certifieringen är att man håller sig till den kvot man har, och inte fiskar för mycket, som man sedan slänger tillbaka i havet. Man skall också vara aktsam om lek- och yngelområden. Men trots att ICES, Internationella havsforskningsrådet, rekommenderat ett fiskestopp, beslutade EU att tillåta torskfiske, eftersom man tror att torsken har återhämtat sig, och att detta inte är tillfälligt, utan en start på ett hållbart fiske i Östersjön i och med att många rättar sig efter MSC-certifieringen.

Hållbart fiske omfattar också kvalitén på den fisk vi äter. Umeå universitet har undersökt fiskar som lever och fångats i närheten av svenska reningsverk och i dem hittat sammanlagt 101 rester av läkemedel. Värst var en abborre som fångats i Fyrisån utanför Uppsala. Den hade 23 medicinrester i musklerna.

Men vi behöver inte gå längre norrut än till Börringesjön, som ju till en del ligger i Trelleborgs kommun. PFOS är en fluorförening, som fanns i brandbekämpnings- och brandsläckningsmedel och användes förr vid praktiska övningar på Sturups flygplats. Till en del är det alltså gamla synder som tar lång tid att försvinna från naturen i sjöar och vattendrag kring Sturups flygplats. Men flyget internationellt har fortfarande dispens att använda så kallad hydraulisk olja som innehåller PFOS.

Man har undersökt andra skånska sjöar, och förutom Börringesjön, har man också i Fjällfotasjön funnit förhöjda PFOS-värden, så höga att man inte bör äta fisk därifrån överhuvudtaget. Länsstyrelsen har förbjudit försäljning av fisk från sjön. Ål från Börringesjön är också förbjudet till försäljning.

Organiska fluorföreningar är speciellt svårnedbrytbara biologiskt, som många föroreningar är. Det kan alltså ta lång tid, innan fisken är OK igen. Fiskare, vars inkomster är av stor betydelse för familjens ekonomi, har problem. Jag tänker på svenska miljöregler, som säger, att förorenaren betalar. Och då undrar jag: Fungerar detta när det gäller livsmedel av detta slag, och betalas en eventuell ersättning till den som äger sjön eller till den som har tillåtelsen att fiska där? Hur går det för betesdjur och vilt i längden, som dricker av de här båda sjöarnas vatten?

Bodil Francke Ohlsson (SPI)