Är den svenska beredskapen för terrordåd och väpnad konflikt god?
Svenska folkets skydd mot terrordåd, svåra händelser samt förmåga att möta hot mot rikets säkerhet har under senaste 20 åren blivit sämre, mycket beroende på nedmonteringen av svenska total- och civilförsvaret. I ljuset av det som sker i vår omvärld är detta allvarligt. Med totalförsvaret försvann statens överblick. Nu skall departement och myndigheter satsa på sina ”kärnuppgifter”. Försvarsmakten ska inte hjälpa till med räddningstjänst utan satsa på ”väpnad strid”. Därmed mönstrades helikoptrar, som kunde släcka bränder, ut, vilket visade sig vid skogsbranden i Västmanland 2014. Det nedlagda civilförsvaret kunde släcka bränder. Nu försenades släckningen av ekonomiska hänsyn. Departement och myndigheter har blivit som en rad stuprör utan samordnande hängränna. Resultatet är sämre trygghet för medborgarna vid kriser.
Vi lever inte i en värld av evig fred. Sverige har undgått krig i 200 år vilket är glädjande. Men det skapar också en känsla av att stå utanför omvärlden och att inget ont kan drabba oss. ”Det händer inte här”. När det oväntade ändå inträffar, ses det närmast som ett undantag. Det gäller även för säkerhetsfrågor och terrorism – också i Stockholm. Det är uppenbart att Sverige sedan en tid utsätts för svåra påfrestningar. Den allt mindre polismyndigheten är hårt ansträngd av bland annat flera ny uppgifter.
”Jag, och vår regering kommer att arbeta outtröttligt för att ni ska känna er trygga”, sade statsminister Stefan Löfven (S) efter Parisdådet 2015. Vidare; ”Alla samhällen är sårbara, men Sverige ska ständigt arbeta för att minska vår sårbarhet.” Fina ord. Ett problem är att Löfvens företrädare, de senaste tjugo åren minskat möjligheterna att ge folket trygghet. Redan innan de blodiga terrordåden i Paris 2015 där 129 personer dödades, utfört av Islamiska Staten (IS), förklarade Rikspolisstyrelsen att man skulle tvingas lägga annat åt sidan, som underrättelseinhämtning. Uppenbarligen klarar inte polisen av svåra påfrestningar på samhället. Det skulle behövas en reservpolis. Märkligt är att vi har haft sådan reservpolis, Beredskapspolisen, som en del av kalla krigets totalförsvar. Men beredskapspolisen var illa sedd av Rikspolisstyrelsen och Polisförbundet trots att den inte kostade något då den betalades via försvarsdepartementet.
Reservpolisen lades ner av regeringen Reinfeldt. I och med att ”den eviga freden” på 1990-talet ansågs ha infunnit sig, försvann viktiga funktioner. Det militära försvaret skars ned drastiskt. Civilförsvaret försvann i det tysta, utan några pengar och utan någon organisation som ersatte det, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.
Reservpolisernas vapen förstördes. Krigsutbrottet Ryssland-Ukraina 2014 blev en väckarklocka: Sverige kan åter hotas av krig. I riksdagens försvarsbeslut sägs att Sverige ska införa ett totalförsvar. Men pengar saknas. Efter IS:s terrordåd i Paris ställdes frågan i medierna ”Kan IS också slå till i Sverige?”. Det är som om terroristen Taimour Abdulwahab aldrig existerat. Han var den som försökte spränga en bil i Stockholm 2010 och omkom när hans bomb detonerade av misstag. Han hade medhjälpare samt utländsk finansiering. ”Nu har islamiska staten uppfyllt vad de har lovat. Vi finns här i Europa och i Sverige, vi är en verklighet…” IS har alltså redan slagit till i Sverige. Beträffande frågan om Sveriges förhållande till främmande makt. I denna oroliga tid med tydliga geopolitiska spänningar finns anledning att begrunda den frågan.
Stig-W Reinlert
sjökapten
