Att bussa in eller bussa ut

Liarna blev överflödiga, liksom alla kvinnor som i skördetiden vandrade bakom kedjan av män med liar och samlade upp och band de avslagna sädesstråna till nekar. Flytten till städerna började, för att sedan aldrig avslutas. Med några få undantag där små orter förmår att hävda sig, fortsätter människor att dras till städerna där jobben finns.

Under 1960-talet försvann årligen runt 20 000 småjordbruk i vårt land. Det var en dramatisk förändring som fortsätter in i våra dagar, men nu drabbar nedläggningen mest den småskaliga företagsamheten. Affärer, bensinmackar, restauranger och så vidare läggs ner. I en by är varje nedläggning negativ och dess konsekvenser förödande, när människor flyttar ut därför att det inte finns arbete att få eller för att utbudet av tjänster är för litet. Till slut nås det stadium som vi nu ser på flera platser i östra Skåne. Antalet barn blir för litet för att byskolan skall kunna existera. Då är politikerna beredda att utdela nådastöten, nedläggningen beslutas och byns barn får finna sig i att bussas fram och tillbaka till närmaste tätort. Och byn blir aldrig mera sig lik.

Alla tycks totalt ha glömt Centerpartiets kampanj på 1960-talet, som gick ut på att man i stället borde bussa barn från tätorterna ut till byskolorna. Man hade ett antal goda argument, som står sig än idag. Men det hela rann ut i sanden. Det fanns och finns fler väljare i tätorten än i byarna och få politiker vågar bita den hand som föder dem.

Ändå borde man kunna övertyga ett antal föräldrar om att deras barn skulle få en bättre skolgång på den mindre orten, i den lilla skolan. Framför allt om man vänder sig till dem vars barn redan idag åker buss till skolan. Den lilla skolan har en rad fördelar. Antalet barn är inte större än att samtliga lärare känner dem alla, vilket gör den sociala miljön trygg och risken för mobbning liten. Klasserna är små, vilket ger bättre utbildningsresultat, något som är bevisat.

En nedläggning minskar lokalkostnaderna. Dess­utom kan någon enstaka lärartjänst dras in, vilket inte borde ske, eftersom klasserna i tätorten nästan alltid är för stora, med stökiga klassrum och sämre resultat till följd. Mindre klasser, mindre skolor ökar möjligheterna att tidigt identifiera barn med problem av olika slag och att åtgärda dessa. En enda ungdomshuligan kostar årligen samhället långt mer än vinsten från en nedlagd skola.

Låt byskolorna överleva och gläd er, kära politiker, åt att kommunens ungdomar blir bättre utbildade och lättare tar steget in i vuxenvärlden. Lita på att högre skolkostnader i dag ger mindre sociala kostnader i morgon. Dessutom väljer barnfamiljer inte sällan att bosätta sig i samhällen där skolorna är bra.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.