Trelleborg

Doktor konst har landat i byn

Trelleborg Artikeln publicerades

En duktig målerikonservator stressar aldrig. Det var en av anledningarna till att Pia Lendemar och hennes familj lämnade stökiga Berlin för att flytta till Skegrie.

I ett gammal hus med halmtak och utsikt över åkrar sitter Pia Lendemar och suddar ut tidens tand.

- De riktigt gamla tavlorna är oftast tåligare än de moderna. För fler hundra år sedan utbildades konstnärer i många år innan de fick börja måla. Då lärde man sig tekniken. I dag är man inte lika noga med det, berättar hon.

Det var när hon läste konstvetenskap i Lund för många år sedan som hon för första gången fick upp ögonen för yrket målerikonservator.

- Jag fick veta att det var ett yrke. Sedan flyttade jag till Italien och utbildade mig, berättar hon.

Att jobba som målerikonservator är inte så kreativt som Pia först trodde att det skulle vara. Det handlar i stället mycket om teknik, och att vara väldigt kunnig inom konsthistoria. Hur gammal en tavla är berättar nämligen mycket om vilka metoder och material som används, vilket är viktigt att veta om man ska kunna laga den. Förut jobbade Pia Lendemar i Berlin där hon bodde med sina barn och tyska man. Men sedan ett år tillbaka bor familjen i Norra Torvängarna utanför Skegrie i ett vackert gammalt hus. Mitt i vardagsrummet har hon sin arbetsplats i dag.

- Vi kände att Berlin blev lite för mycket för barnen. För mycket trafik och sånt. Här känner vi oss mycket mer avslappnade och fria. Barnen kan sticka ut och cykla när de vill. Det känns jättebra. Vi valde att bo här för att det är nära till en stor stad, lugnt och skönt och samtidigt nära till havet.

På ett staffli står tre tavlor uppradade som hon jobbar med.

- Denna har med tiden blivit bubblig och buktar åt olika håll. Den ska jag först rengöra genom att ta bort fernissan som gulnat. Sedan lägger jag den på mitt så kallade lågtrycksbord som gör den tillplattad, berättar hon och visar hur hon löser upp fernissan genom att doppa en stor tops i en blandning med etanol och lacknafta.

De vanligaste problemen är tavlor som är gulnade eller har revor i sig. Det kan också handla om gamla tavlor som blivit vidgjorda under 70-talet - på helt fel sätt. Pia börjar alltid med att undersöka tavlan och ta prover. När hon vet vad som behöver göras tar hon kontakt med kunden och bestämmer hur mycket jobb hon ska lägga ner på den. Det kan handla om allt från fyra timmar till fyrtio timmar.

Sedan kan det riktiga arbetet äntligen börja.

- Det gäller att inte stressa när man jobbar. Det måste ju bli bra.

Tavlan hon nu jobbar med ska säljas på auktion när den är klar. Det är ofta hon samarbetar med auktionsfirmor. Hon kan tycka att det är synd att folk inte väntar tills de ska sälja tavlan innan de gör den vacker.

- Oftast väntar folk för länge i allmänhet. Man drar sig lite för att lämna in sin tavla. Men då riskerar man att den förfaller ännu mer vilket bara blir dyrare, säger hon.

Under det år hon bott i Sverige har hon börjat få en kundkrets. Men vad som händer under lågkonjunkturen vet hon inte.

- I lågkonjunkturer sparar man alltid in på kultur först av allt. Men samtidigt har jag märkt ett ökat intresse för äldre tavlor. Inte minst unga människor har börjat köpa konst på auktion, det kanske har att göra med nätaktionerna som gör det så enkelt. Jag har också märkt ett ökat intresse för det autentiska. Ikea-trenden går tillbaka, säger hon.