Demokrati – var god dröj
De demonstrerande massorna var borta och torget hade återtagit sin funktion som cirkulationsplats i det hårt trafikerade vägnätet i Kairos centrum. För en betraktare var det svårt att förstå att detta lilla torg bara för ett år sedan var skådeplatsen för de dramatiska händelser som ledde till president Hosni Mubaraks fall.
Utanför de större trafikstråken domineras gatubilden däremot av de unga frustrerade männen som driver runt i sökandet efter arbete. Ty inte mycket har blivit bättre för dem efter det som av entusiasterna kallas för 25 januari-revolutionen.
Ty revolution är inte den rätta benämningen. Det var en regelrätt militärkupp. Mubarak störtades inte av folket utan av det 19 man starka militärrådet. Inför utsikten att Mubaraks impopuläre son skulle överta presidentposten tvingade det Mubarak att lämna makten. Demonstrationerna på Tahirtorget blev bara ett passande tillfälle att förverkliga detta.
Sedan dess har tillväxten fallit och arbetslösheten ökat. Och de som har ett arbete har fått se sina löner falla. Inom den hårt pressade turistindustrin talas det om mer än en halvering. Våldet och kriminaliteten har brett ut sig som en direkt följd av att poliserna har lämnat gatorna.
De negativa konsekvenserna av Mubaraks störtande stannar inte vid de ekonomiska. Och den demokratiska utvecklingen har varit en besvikelse. Drygt tvåtredjedelar av platserna i det nyligen hållna parlamentsvalet vanns av Muslimska brödraskapet och de ultrakonservativa salafisterna. De liberala och sekulära politiska krafter, som starkt förknippas med de folkliga protesterna, misslyckades däremot totalt.
Få tror att dessa skall lyckas bättre i det stundande presidentvalet. De bedömare vi talade med under vår studieresa till Egypten, räknar i stället att militären och muslimerna kommer att göra upp bakom kulisserna och enas om att stödja en av de drygt 300 personer som ställt upp i valet.
Och militären har mycket att vinna på att spela taktiskt i det som nu händer. Inte minst ekonomiskt, ty en mycket stor del av landets BNP kontrolleras av militären och då handlar det inte bara om de direkta militära anslagen utan även rent kommersiella aktiviteter.
Massorna förlorade kampen om makten till militären och de organiserade muslimerna. I vad mån de kommer att kunna demokratisera Egypten och införa strukturer som gagnar en sund ekonomisk utveckling, beror på vilken moral och mentalitet som präglar dessa maktgrupper.
Är ambitionen att skapa välfärd och sprida den till de breda massorna kan man tala om en arabisk vår. Handlar det bara om att berika sig själv riskerar våren bara att bli en parentes med den enda skillnaden att en härskare ersatts av en annan.
Anne-Marie Pålsson är docent i nationalekonomi vid Lunds universitet.
